Vårsol och Tyst värde på Allégården.

Vårsolen flödade över solhungrande ännu kala grenar på de knotiga träden i Slottskogen. Termometern visade på 5 grader i skuggan. På en buske vajade långa gula fröhängen i den svaga vinden.

Min vandring fortsatte därefter ner i stan där jag hämtade brollans deckarbok Tavelstölden (Kaj B Genell) i bokaffären Adlibris i hörnet av Magasinsgatan och Kungsgatan. Man kan beställa den där och de har samma priser som på nätet. Det är fullt av lunchätande männinskor på de uteserveringarna vid Magasinsgatan som är solbelysta.

Stegen gick sedan till Allégården - gamla kära Hagahuset, där jag en gång för länge sen satt och höll polisradiovakt under ockupationen av Hagahuset! Nu är det dags igen... näää inte ockupation, men väl demonstration för att stadens regim inte skall stänga caféet på Allégården. Där brukar det strömma in pensionärer som fikar och äter middag billigt, sjunger, bara umgås för att de är ensamma, mm. Det är en mycket värdefull verksamhet i huset. Kom plötsligt att tänka på vårt projekt på Frivården inom Kriminalvården - Tyst kunskap. På Allégården kan man väl säga att där även finns ett Tyst värde i att alla pensionärer kan mötas där och umgås, utbyta erfarenheter, förkovra sig och må bra av detta. Det är ju inte så lätt att mäta det värdet med ett instrument, men jag anser att detta värde ändå inte är ringa! Säkert kan Göteborgs politiker räkna in värdet i nån tabell gällande äldre och andra med umgängesbehov, som blivit friskare, aktivare och gladare av att finna en mening i att besöka Allégården för en billig fika!

Pensionärerna gick till Social Resursförvaltning som har hand om Allégården och där demonsterade de och överlämnade en protestlista. Enligt vad jag läste på nätet i eftermiddags så bordlades frågan om nedläggning av Allégårdens café, vilket innebär att pensionärerna vann tid i och med det. En månad tror jag. Jag hoppas verkligen att politikerna omvärderar värdet - eventuellt det Tysta Värdet !? -  av Allégården och att man beslutar att den får vara kvar i sin nuvarande form, som innebär att pensionärer har råd att gå dit och fika, sjunga och umgås.